SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dräkt substantiv ~en ~er dräkt·ensamman­fattningen av alla synliga klädes­plagg som ngn bär vid visst till­fälle; i sammansättn. särsk. om spec. (fast­ställd) klädsel kläd.JFRcohyponymklädsel 1cohyponym1uniformcohyponymdress baddräktfolkdräktklädedräktprästdräktsvenska dräkter från 1700-taletäv.jacka och kjol i samma tyg dräktkjolhon kom i turkos­färgad dräktäv. om djurs kroppsbetäckningpåfågelhannens prakt­fulla dräktäv. bildligtklä sina tankar i språklig dräktsedan 1480Stockholms Stads Tänkeböckerfornsv. dräkt; av lågty. dracht med samma betydelse, till dragen ’bära’, se dra; jfr andedräkt, endräkt, tvedräkt