SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
drö`na verb ~de ~t drön·arföra en passiv till­varo vard.psykol.JFRcohyponymslöa 1cohyponymlata sig du kan inte bara ligga och dröna – hjälp till lite i stället!drönasedan 1749sv. dial. dröna, dryna ’vara långsam, söla’; identiskt med äldre sv., sv. dial. dröna ’råma; böla’; av ljud­härmande urspr. Subst.:vbid1-138557drönande; vbid2-138557drön