SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
dra äv. åld. dra`gadra`ga verb drog dragit dragen dragna, pres. drar äv. åld. drager drag·it1ibl. med partikel, t.ex.in, ner, upp, ut på­verka med en kraft som är riktad till­baka mot kraft­källan med el. utan resultatet att det på­verkade före­målet flyttas närmare JFRcohyponym2sträcka 1 dra i nöd­bromsendra ner rull­gardinendra lakandra ut en tandde drog båten av grundethan drog barnen på en kälkehon drog sin syster i håretäv. i fråga om på­verkan i ngt annan riktningdra tröjan över huvudetdra runt en vevdra efter andandra en suck av lättnadäv. bildligt, spec.attrahera före­ställningen drog mycket folkäv. med mindre bevarad före­ställning om rörelsedra saken in­för dom­stoldra roten ur ett talspec.ligga främst (i hastighets­tävling) och hålla uppe farten han fick dra hela loppet och hade ingen chans i spurtendra (in/ner/upp/ut) (ngn/ngt) (ngnstans)dra benen efter sigseben 1 dra blanktseblank 1 dra en lans för ngn/ngtselans dra en spaderse1spader dra fötterna efter sigse1fot 1 dra i trådarnasetråd dra i tvivelsmålsetvivelsmål dra i tåtarnasetåt dra jämntsejämn 2 dra mig baklängessebaklänges dra ner byxorna på ngnsebyxa 1 dra ngn vid näsansenäsa dra på mun(nen)semun dra på smilbanden/smilbandetsesmilband dra sin sista sucksesuck 1 dra timmerstockarsetimmerstock dra undan mattan för ngn/ngtse1matta dra åt svångremmensesvångrem dra öronen åt sigseöra 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. dragha ’dra; släpa’; gemens. germ. ord; jfr dräkt, vapendragare 2ofta med partikel, t.ex.omkring, ut förflytta sig ofta tämligen långsamt och under längre tid; om person el. (natur)företeelse Nollen åsk­front drar över landetdra ut i fältspec. om luft­ström, särsk. ut­ifrån och instäng fönstret ― det drarute på fjärden drog det frisktibl. äv. (utan partikel)av­lägsna sig vard.här är inget ös – vi drar!dra (omkring/ut) (ngnstans)dra dit pepparn växer!sepeppar dra på trissor!se1trissa dra sina färdesefärde dra åt skogenseskog sedan 1345stadga utfärdad av kung Magnus om regler för frälset m.m. (Svenskt Diplomatarium)3rita upp linje, kurva e.d. af.dra en rät linjeäv.an­lägga ngt mer el. mindre linjärt dra en ny vägdra ledningar genom husetäv. bildligtman kan dra en parallell med situationen under mellankrigs­tidendra ngtdra ett streck över ngtsestreck 1 sedan 1639 i bet. ’dra en linje’; 1541: ’an­lägga en mur, väg e.d.’4komma fram till visst resultat genom att tänka logiskt e.d. komm.dra en slut­satsdra lärdom av det in­träffadedra nytta av segerndra ngtdra fördel av ngtsefördel sedan 17345muntligt åter­ge eller redo­göra för komm.JFRcohyponymberätta dra en historiavill du dra siffrorna så att vi får ett under­lagäv.spela dra en låtdra ngtdra en valsse2vals 2 sedan 18966ha som behov för att kunna fungera; med avs. på förbruknings­material e.d. NollJFRcohyponymförbruka bilen drar en liter per milverksamheten drar stora summor varje årdra ngtsedan 1643av lågty. dragen ’bära’; av samma urspr. som dra 1 7vara lat eller sysslo­lös till­fälligt el. vanemässigt psykol.hon går bara och drardrasedan 1847se dra 1 8hålla till­baka (sitt) ut­förande av viss handling e.d.; ofta på grund av tvekan Nollhon drog lite på svaretdra på ngtdra ngt i långbänkselångbänk sedan ca 1655se dra 1 9ställa ut växel åld.ekon.växeln var dragen på NNdra ngt på ngn/ngtdra (stora) växlar på ngtseväxel 4 sedan 1626efter ita. trassare med samma betydelse; jfr trassera 10lösa ut de värde­fulla bestånds­delarna om vätska med avs. på ngt fast ämne kokk.teet ska dra i fyra minuterblandningen får stå en stund så att den drar smaken ur kryddornadra (ngt ur ngt)sedan 1795se dra 1 Subst.:vbid1-137356dragande (till 1, 3 - 5, 8 - 10), dragning (till 1, 3 - 5, 8, 9) Formerna draga och drager är ålderdomliga men i varje fall infinitiv­formen kan före­komma i samman­sättningar med korta för­leder, t.ex. indra(ga), ådra(ga) sig. Också de längre presens­formerna kan någon gång på­träffas i samman­sättningar (ådrager sig). Jämför stilruta för ta.