SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
efor [´r] substantiv ~en ~er efor·en(titel för) ledare i det forn­tida Sparta samh.yrk.(ngts) efor, efor (för ngt)sedan 1766av grek. eph´oros med samma betydelse, eg. ’uppsynings­man’, till epi´ ’på’ och hora´n ’se’; jfr panorama