SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ele´v substantiv ~en ~er elev·en(ung) person som får under­visning pedag.yrk.JFRcohyponymlärjungecohyponymstuderande elevkullgrundskoleelevmönsterelevpianoelevvuxenelevduktiga eleverhög­presterande eleversvaga eleverlåg­presterande eleverstökiga eleverskol­trötta eleverskolans elever strömmade ut genom portarnahon är elev vid scen­skolanäv. om person som an­sluter sig till viss lära el. metoden konstnär som i sin ungdom var elev till Matisseen elev (till ngn)sedan 1791av fra. élève med samma betydelse, till élever ’lyfta; upp­fostra’