SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
elevation [-∫o´n] substantiv ~en ~er e·lev·at·ion·en1upp­lyftning (av före­mål eller person) i vissa fack­språkdans.relig.spec. om upp­lyftning av kalken och patenen i den katolska mässanspec. äv. om upp­lyftning av kvinnlig dans­partner, särsk. i klassisk balettelevation (av ngn/ngt)sedan ca 1750av lat. eleva´tio ’lyftning’, till eleva´re ’lyfta’ 2höjd­riktning hos eld­vapen; mätt i an­tal vinkel­grader mot mark­planet mil.upp till en elevation på 45 grader växer skott­viddenen elevation (av/på MÅTT)sedan ca 1695