SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1el`va räkneord grund­talet som är tio plus ett Nollsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ällivu, ällova; gemens. germ. ord; trol. samman­satt av en, ett samt ett germ. ord med bet. ’lämning, rest’; allt­så urspr. ’en över (tio)’; jfr tolv
2el`va substantiv ~n elvor elv·anperson eller före­teelse med naturlig an­knytning till talet 11 hon bor på elvanhan blev elva i loppetspec. om elvamanna­lagstartelvabandyns förnämsta elvasedan 1872; 1906 om fotbolls­lagse 1elva