SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
emane´ra verb ~de ~t e·man·er·arha sitt ur­sprung i ngt formelltaf.de tyska soldaternas brutalitet emanerade direkt ur den nazistiska ideologins vålds- och hatbudskapryktet emanerade från vissa huvudstadskretsaremanera från ngn/ngt, emanera ur ngtsedan 1766av lat. emana´re ’flöda ut’ Subst.:vbid1-142653emanerande, vbid2-142653emanering; emanation