SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1en´ räkneord, neutr. ett 1grund­talet som an­ger an­talet av ngt före­kommande men inte upp­repat Nollenarmadenbenttjugoenett, två, tresju gånger ett är sjuPrinsgatan ettett hundraTusen och en natten eller ett par fina chanseräv. med ton­vikt på den mycket lilla mängdeni ett fall på hundraen dans kunde han väl ha fåttäv. substantiverat om (bara) en individ e.d.det är inte ens fel att två träteräv., ofta i sammansättn. el. av­ledningar, med ton­vikt på det att vara av samma slag, in­gå i samma helhet m.m. (negativt el. positivt)enformigenhetenhälligenstämmigtröjan och byxorna går i ettäv. (i sammansättn. el. av­ledningar) med ton­vikt på ensamhetenrumensakensamenvigäv. försvagat i många ut­trycki ett körpå en gången men ett lejonselejon en och en en i tagetde leddes fram till vakterna en och en för kropps­visitering en åt gångense2gång 1 ett tu treplötsligttio minuter från slutet fick de en spelare ut­visad och ett tu tre låg de under med 2-0 för en gångs skullseskull halv ett (två, tre etc.)sehalv i ett (i ett)ideligentelefonen ringde i ett stup i ettse2stup 1 vara nummer ettsenummer 1 sedan 1000-talett.ex. runristad berghäll, Hilleshög, Upplandvanligen runform ain ’en; ensam’, fornsv. en; gemens. germ. ord av indoeur. urspr.; jfr lat. u´nus ’en’, grek. oinos´ ’etta på tärning’ 2någon Nollsesenågon 1 det är lätt att säga för en som dudu är just en skön enäv. ut­görande ett av leden i alternativ e.d.en tycker si och en annan tycker såi ett eller annat av­seendeen för alla, alla för en uttr. för ömsesidig lojalitetvårt motto är en för alla, alla för en och det är så vi har nått fram­gång en och annannågra (få)showen bjöd på en och annan över­raskning var och ense2var sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen
2en´ artikel, neutr. ett som här an­tas vara o­känd t.ex. genom att inte tidigare ha varit om­talad; s.k. framför­ställd o­bestämd artikel NollJFRcohyponym1den en snickare med en såg i handenen äkta Picassoett sönder­bombat landnu tar vi en ölhar ni sett min hund, en stor med stubb­svans?vad är det för en bok du läser?ibl. själv­ständigt (och efter­ställt) vid upp­repning el. hän­visning till ngt som fram­går av samman­hangeten sång, en sällsam enhon är en pratsam ensedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagense 1en
3en´ pronomen ~s en person i all­mänhet mest som objekt (el. genitiv­attribut) NollJFRcohyponym2mancohyponymnågon 1 kärlek gör en gladför ens eget bästaäv. som subjektvard. el. provins.en kan inte all­tid tigasedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanse 1en En gör så gott en kan.Yttrande tillskrivet fotbollsspelaren Ralf Edström
4en´ adverb ungefär det an­givna värdet vard.Nollvi var nog en tio tolv styckenbudgeten är på så där en 60 miljonersedan 1495brev från Knut Posse i finska Viborg om belägringen av staden (Arwidsson)se 1en
5e´n substantiv ~en ~ar en·enen buske eller ett träd som har tätt gren­verk, vassa barr och klot­runda, dagg­blåa bär och som växer i torra backar o.d.; till­hörande familjen cypressväxter bot.skogsbr.JFRcohyponymcypress enbuskeenrisenruskadvärgenträdenen och ljung växte på åsenäv. om mot­svarande (sega och hartsdoftande) virkeene en smör­kniv av enäv. om när­besläktade arterensläktetsedan ca mitten av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. ene(r); av o­visst urspr.