SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
Ers el. ersers [e´rs] pronomen, ingen böjning i ett få­tal ut­tryck vid hän­vändelse till högt upp­satt person Eders NollErs majestätErs höghetErs nådsedan början av 1600-taletgenitiv­form till er; jfr Eders