SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1ess el. ässäss substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ess·et, äss·etspel­kort med högsta värde trots att det formellt har valören ”ett” spel.ruteresshjärter esshan satt med tre ess på handäv. bildligt om ngn/ngt som an­ses vara (bland de) mest fram­stående i sitt slagflygaressi finalen saknade laget sitt verkliga ess, NNha ett ess i rockärmen ha en över­raskning i beredskaplaget har ett ess i rock­ärmen in­för slut­spelet sedan 1722jfr fornsv. as ’etta på tärning’; ur lat. a´s ’(mynt)enhet’; jfr ty. As, eng. ace ’ess’
2ess substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ess·ettonen ett halvt ton­steg under e musikess-mollesskornettsedan 1782av ty. Es; till e, namn på tonen, och s, trol. förk. av lat. semiton´ium ’halv­ton’