SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
e`vig adjektiv ~t ev·igsom kommer att existera eller gälla för all fram­tid el. näst in­till admin.tid.JFRcohyponymevärdligcohyponymbeståendecohyponymoförgänglig en evig sanningklimatet var arktiskt med evig tjälefördraget skulle gälla för evig tidspec. i kristen troevigt liv i himmelenäv. försvagat med ton­vikt på tröttsam upp­repning e.d.detta eviga regnande!det var ett evigt tjat!äv. all­mänt förstärkandedet är en evig lögn!det var en evig tur att du kom just nu!ngn gång substantiverat”Jag är din för evigt”, viskade honden eviga stadense1stad 1 den eviga vilanse1vila sedan 1409fullmakt till gårdsinlösen utfärdad av Anders Jönsson för kaniken i Linköping (Svenskt Diplomatarium)fornsv. evogher; av lågty. ewich med samma betydelse; besl. med lat. æ´vum, grek. aio´n ’tids­ålder’; jfr eon Det rätta är evigt: ej rotas där ut från jorden dess trampade lilja.Esaias Tegnér, Det eviga (ca 1810)