SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1fåll`a substantiv ~n fållor fåll·anmindre, in­hägnat om­råde för kreatur om betes­mark el. om om­råde nära stall jordbr.korna trängde in sig i fållornaäv. bildligt i ut­tryck för hem­hörighet, särsk. av ideologiskt slagden socialistiska fålladen liberala fållansedan 1656sv. dial. fåll(a); jfr da. fold med samma betydelse; gemens. germ. ord av dunkelt urspr.
2fåll`a verb ~de ~t fåll·arsy fåll på ngt handarb.fålla servetteribl. med ton­vikt på resultatetvanligen med partikelnupp fålla upp kjolenfålla (upp) ngtsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. falda, eg. ’vecka’; gemens. germ. ord; jfr enfaldig, folder Subst.:vbid1-159003fållande, vbid2-159003fållning