publicerad: 2021  
förhinder förhindret, plural förhinder, bestämd plural förhindren
för·hindr·et
substantiv
förhin´der
● endast i vissa ut­tryck om­ständighet som gör att någon inte kan när­vara
JFR förfall 3
an­mäla förhinder; hon skulle ha talat vid mötet men fick förhinder
den obotfärdiges förhinder svep­skälför att slippa göra något: NN hävdar att förändringen skulle med­föra administrativa problem, men är inte det den obotfärdiges förhinder?
belagt sedan 1502 (brev från Sten Sture till Svante Nilsson om framställningar till allmogen (Styffe)); fornsvenska forhinder; till förhindra