publicerad: 2021
förlägga
förlade förlagt, presens förlägger
verb
1
tilldela (någon eller något) som utrymme att vistas i
någon förlägger någon/något någonstans/tid
någon förlägger någon någonstans
någon förlägger någon tid
någon förlägger något någonstans
någon förlägger något tid
presscentrum ska förläggas till ett våningsplan fem trappor upp
○
i perfekt particip spec.
inkvarterad
JFR
inkvartera
någon är förlagd någonstans
bataljonen är förlagd i baracker
○
äv. bildligt
placera i visst (tids)sammanhang
författaren har förlagt handlingen till 1800-talets Indien
belagt sedan 1535;
fornsvenska forläggia 'lägga på fel ställe; förstöra; undanhålla; betala; ersätta'; av lågtyska vorlegen med samma betydelse
2
placera (något) så att det inte kan hittas
någon förlägger något
nu har farmor förlagt glasögonen igen
belagt sedan 1477
Åbo domkyrkas Svartbok
3
ge ut (bok eller dylikt) på sitt förlag
SE
1förlag 1
någon förlägger något
han förlägger mest romaner
belagt sedan 1731
4
lämna kapital eller lån för drivande av rörelse
någon förlägger (något)
belagt sedan 1619
förläggaförläggande