publicerad: 2021  
förlägga förlade förlagt, presens förlägger
verb
förlägg´a
1 till­dela (någon eller något) som ut­rymme att vistas i
JFR placera, stationera
förläggning
någon förlägger någon/något någonstans/tid
någon förlägger någon någonstans
någon förlägger någon tid
någon förlägger något någonstans
någon förlägger något tid
press­centrum ska för­läggas till ett våningsplan fem trappor upp
○ i perfekt particip spec. in­kvarterad
JFR inkvartera
någon är förlagd någonstans
bataljonen är förlagd i baracker
○ äv. bildligt placera i visst (tids)samman­hang
författaren har förlagt handlingen till 1800-talets Indien
belagt sedan 1535; fornsvenska forläggia 'lägga på fel ställe; förstöra; undan­hålla; betala; er­sätta'; av lågtyska vorlegen med samma betydelse
2 placera (något) så att det inte kan hittas
någon förlägger något
nu har far­mor förlagt glas­ögonen igen
belagt sedan 1477 Åbo domkyrkas Svartbok
3 ge ut (bok eller dylikt) på sitt förlag
SE 1förlag 1
förläggare
någon förlägger något
han förlägger mest romaner
belagt sedan 1731
4 lämna kapital eller lån för drivande av rörelse
någon förlägger (något)
belagt sedan 1619
förläggaförläggande