SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
förlus´t substantiv ~en ~er för·lust·en1o­frivilligt slut på förfogande över ngt (värde­fullt) med ton­vikt på förloppet el. resultatet med.mil.tid.MOTSATSantonymvinst 1 JFRcohyponymavbräck blodförlustprestigeförlustlida stora förlusterförlusten av jagaren var en katastrof för britternahennes död är en svår förlust för före­tagetspec.ekonomiskt under­skott förlustutjämningexportförlustmiljonförlustföre­taget gick med förlustbo­laget redo­visade förlust för det tredje kvartaletstormen för­orsakade skogs­ägarna stora förlusterförlust (av ngn/ngt)på vinst och förlustsevinst 1 sedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)fornsv. forlust; av lågty. vorlust med samma betydelse, besl. med vorlesen ’förlora’; jfr förlora 2det att besegras af.spel.sport.tid.JFRcohyponymnederlag 1 brakförlusten knapp förlusten klar förlustfå vid­kännas en förlustförlust (för ngn) (mot ngn)sedan 1642