publicerad: 2021
ring
ringen ringar
ring·en
substantiv
1
form som liknar en cirkel
JFR
rundel
en ring (kring/omkring/runt någon/något)
en ring (kring någon)
en ring (kring något)
en ring (omkring någon)
en ring (omkring något)
en ring (runt någon)
en ring (runt något)
dansa i ring; ringar på vattnet; Saturnus ringar; de satte sig i en ring runt lägerelden; de slog en ring kring villebrådet; glaset lämnade en rund ring av fukt på bordet
○
spec. om (tänkt) bana el. omkrets
söka runt hela jordens ring
○
spec. äv. om en detalj i utseendet
han var så trött att han hade ringar under ögonen
sprida sig som ringar på vattnet
se
sprida sig
2
cirkelformat föremål ofta av metall
en tjur med ring i nosen
○
spec. om ring (av ädlare metall) i användning som fingersmycke
briljantring; förlovningsring; guldring; silverring
○
spec. äv. om fordonsdäck
något vardagligt
cykelring; framring
byta/växla ringar
förlova sigde träffades kring nyår och bytte ringar följande vår
romerska ringar
gymnastikredskap i form av ett par upphängda ringar
belagt sedan mitten av 1300-talet
Helsinge-Lagen
3
fyrkantig boxningsarena som avgränsas av rep
han ska gå upp i ringen om fem minuter
○
äv. om cirkelformad avgränsning i tre av friidrottens fyra kastgrenar
diskusring; kulring; släggring
belagt sedan 1910;
efter motsvarande användning i engelska; urspr. om kretsen av åskådare
4
ålderdomligt
årskurs i den äldre gymnasieskolan
hon gick i andra ring
belagt sedan 1675;
jfr motsvarande anv. av nylat. cir´culus