SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fejd substantiv ~en ~er fejd·en(lång­dragen och intensiv) strid med el. (ofta) utan fysiskt våld komm.tid.blodsfejdpressfejdsläktfejden öppen fejdhyres­gästerna låg i fejd med fastighets­ägaren(i) fejd (med ngn/ngt), en fejd (mellan ngra) (om ngt/SATS)sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. feghþ; av lågty. veide med samma betydelse; gemens. germ. ord; jfr t.ex. eng. foe ’fiende’