SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
fio´l substantiv ~en ~er fiol·enett mindre stråk­instrument med ofta högt ton­läge och ljus klang anv. in­om både klassisk musik och folk­musik musikSYN.synonymviolin fiolbyggarefiollådaförstafiolspela fioli sammansättn. äv. om an­dra stråk­instrument med liknande egenskaperaltfiolbasfiolträskofioläv. bildligt om före­mål med liknande formvanligen i sammansättn. fiolstagfiolstekfårfiolspela andra fiolen ha en mer under­ordnad ställningpartiet lockades inte av att spela an­dra fiolen i en ny regering spela första fiolenha en ledande ställninghan tyckte att nu var det dags för oppositionen att spela första fiolen stå för fiolernabetala det helabröllopet var på­kostat och brudens väl­bärgade föräldrar stod för fiolerna sedan ca 1620av lågty. viole, fra. viole med samma betydelse; trol. av provensalskt urspr.; jfr 1fela, viola, violin; stå för fiolerna (1786) efter fra. payer les violons ’betala för fiolerna’ Nå, skruva fiolen, hej, spelman, skynda dej! Kära syster, hej! Svara inte nej, svara ja, så bli vi glada.Carl Michael Bellman, Fredmans epistlar (1790), nr 2