tryckår: 2009
gäng
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
gäng·et●informell (ungdoms)grupp med social samhörighet och vissa allmänna gemensamma aktiviteter
mest av tidsfördrivkaraktär
vard.sociol.yrk.innegängungdomsgängett tajt gängett (väl) sammansvetsat gänghon skulle gå på bio med gängethan fick inte vara med i gängetefter gymnasiet splittrades gänget○ibl. nedsätt. el. i kombination med nedsätt. uttryckgängmentalitetknarkargängraggargängkriminella gängbråk mellan rivaliserande gängett gäng tonåringar stod och hängde vid gatuköket○äv. om grupp av föremålvard.det stod ett gäng urdruckna flaskor på bordetett gäng (ngra), ett gäng (av/med ngra)sedan 1911av eng. gang med samma betydelse; identiskt med 1gång; jfr gangster
Var är det gamla gänget som fanns i vårt kvarter? Det kära gamla gänget som höll ihop som långhalm och ler.Povel Ramel, Det gamla gänget (i På avigan, 1966)
