SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gallimati`as äv. gallimatti`asgallimatti`as substantiv, ingen böjning, n-genus galli·mat(t)iasdumt och absurt prat komm.JFRcohyponymmunväder prata gallimatiasdet hon säger är ren gallimatiasäv. om dumheter o.d. i skriftgallimatias (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1733av fra. galimatias med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.; ev. till folkligt lat. ballimathi´a, plur. ’obscena visor’