tryckår: 2009
gallimati`as
äv.
gallimatti`asgallimatti`as
substantiv,
ingen böjning, n-genus
galli·mat(t)ias●dumt och absurt prat
komm.JFRcohyponymmunväder
prata gallimatiasdet hon säger är ren gallimatias○äv. om dumheter o.d. i skriftgallimatias (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1733av fra. galimatias med samma betydelse; av omdiskuterat urspr.; ev. till folkligt lat. ballimathi´a, plur. ’obscena visor’
