SAOL     SO     SAOB  
SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gehö´r substantiv ~et ge·hör·et1förmåga att upp­fatta och bedöma ton­höjd musikJFRcohyponymmusiköracohyponymmusikalitet gehörsövningbra gehördåligt gehöröva upp sitt gehör○äv.förmåga att ur minnet åter­ge en melodi spela på gehör○äv. bildligthon har säkert gehör för vad publiken vill haabsolut gehör ut­präglat minne för ton­höjd​ efter­som hon hade absolut gehör kunde hon direkt av­göra styckets ton­art ○ äv. bildligt​ han är konstnärligt lagd och har absolut gehör för in­redning och design sedan 1761av ty. Gehör med samma betydelse; till höra 2i vissa ut­tryck förståelse och sam­tycke hos annan person komm.JFRcohyponymgensvarcohyponymbifall 2cohyponymacceptans få gehör för sina å­siktervinna gehör för sina idéerhennes för­slag väckte gehör(få) gehör (för ngt) (hos ngn)sedan 1647