SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
ge`nsaga substantiv ~n gensagor gen|­sag·ansvar som bestämt ut­trycker av­vikande stånd­punkt särsk. jur.jur.komm.JFRcohyponymreservation 2cohyponyminvändningcohyponymprotest 1 vittnet an­modades in­lämna gensagaen gensaga (mot ngn/ngt/SATS)sedan 1369fullmakt utfärdad av kung Albrekt för Bo Jonsson Grip (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. gensagha; till gen- 1 och -saga