SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gokart el. gocartgocart [o´kart] substantiv ~en, plur. ~er äv. ~s go|­kart·en, go|­cart·enden minsta och svagaste typen av tävlings­bil ibl. körd av barn sport.äv. om mot­svarande tävlings­formtävla i gokartsedan 1960av eng. go-cart, go-kart med samma betydelse; till go ’gå; färdas’ och cart ’kärra, skrinda’; jfr varu­märket Go-kart