SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1grann adjektiv grant 1vacker (på ett sär­skilt iögon­fallande sätt) om person vard.admin.JFRcohyponymstiligcohyponymtjusig en grann karlhon har vuxit upp till en grann jäntaäv. om före­mål, särsk. före­mål med klar färgJFRcohyponymbrokigcohyponymfärggranncohyponymprålig färggrannglittergranntrasgranngranna gula mattordjungelns grannaste fåglaräv. bildligtvilket grant väder det är i­dagäv. iron.det var inte grant att se honom så berusadgrann (att+V)sedan slutet av 1400-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. grander, granner; ev. besl. med 1gran 2nog­grann åld. ut­om i sammansättn.admin.psykol.granntycktordagrannsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelser3klen om vissa järn- el. trä­varor tekn.sedan 1625
2grann el. 3grand3grand substantiv, ingen böjning särsk. i ett ut­tryck o­betydlig mängd eller om­fattning utstr.vänta lite grann så kommer jagni kan väl skratta lite grann så blir kortet bättresedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkse 1grand