publicerad: 2021  
grotta grottan grottor
grott·an
substantiv
[gråt`a]
● större hål­rum i berg
grottbildning; klippgrotta; stalaktitgrotta; strandgrotta
den berömda blå grottan på Capri; under för­historisk tid bodde människorna i grottor
○ äv. om liknande håligheter i andra material
snögrotta
det fanns en grotta i vild­vinet
belagt sedan 1651; av ita. grotta 'håla; grotta'; av lat. cryp´ta 'sluten gång; tunnel'; av grek. krypte´ 'källare'; jfr ur­sprung till grift, krypta