SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
häck substantiv ~en ~ar häck·en1rad av tätt planterade buskar eller träd som ut­gör skydd, prydnad eller gränsmarkering för tomt e.d. trädg.JFRcohyponymbuskage buxbomshäckidegranshäckligusterhäckklippa häckenen häck (av ngt)sedan 1690av ty. Hecke med samma betydelse; besl. med hage, hägg 2vanligen obest. f. sing. ordnad upp­ställning på dubbla led av en större grupp människor t.ex. längs en gata vid procession samh.yrk.bilda häcksedan 18813upp­ställt hinder (av ungefär midje­höjd) som ska hoppas över vid viss typ av löpning sport.häcklopphan rev tredje häckenhon tog häckarna elegantäv. om liknande hinder vid häst­kapplöpningäv.häck­löpning herrarnas korta häck, dvs. 110 m häckdamernas korta häck, dvs. 100 m häcklånga häcken, dvs. 400 m häcksedan 18814foderbehållare av spjälor handel.trafik.en häck med höäv. om över­rede av spjäl­verk på for­donha häcken fullha mycket att göravard.han kunde inte hjälpa till efter­som han hade häcken full sedan 1896av lågty. hek ’grind; galler’; ev. besl. med hake 5del av far­tyg eller båt som hänger ut akter­över sjö.häckankarehäckvågkanothäcken gammal skärgårds­kryssare med lång, elegant häckäv. bildligtbak­del på person vard.en berusad gäst nöp servitrisen i häckenjobba häcken av sigjobba mycket hårtvard.hon jobbade häcken av sig för att hinna färdigt innan semestern sedan 1691av nederl. hek med samma betydelse; se häck 4