publicerad: 2021  
häcka häckade häckat
verb
häck`a
● para och fort­planta sig och föda upp ungar om fåglar
djur häckar (någonstans) (tid)
kors­näbben häckar redan under senvintern
○ ibland sär­skilt med tanke på parningen
○ äv. i fråga om stillsam syssel­sättning i gemenskap
någon häckar (någonstans)
vi kan inte sitta här och häcka hela dagen
belagt sedan 1805; av lågtyska hecken med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.
häckahäckande, häckning