SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

häk`te substantiv ~t ~n häkt·et●sluten lokal där häktade eller an­hållna personer hålls i förvar i väntan på rätte­gång, rann­sakning e.d. jur.samh.JFRcohyponymarrest polishäkterannsakningshäkteskyddshäkteett rymnings­säkert häktesitta i häktehållas i häktehan blev fri­släppt ur häktet efter några dagarsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. häkte

SO

Alfabetisk lista

  hägring subst
1häkta verb
2häkta subst
  häkta av verb
  häkta upp verb
  häkte subst
  häktning subst
  häl subst
  hälare subst
  hälben subst
  häleri subst

  Till   alla ordböcker