publicerad: 2021  
hätta hättan hättor
hätt·an
substantiv
hätt`a
● typ av enklare huvud­bonad
babyhätta
en väl­vårdad folk­dräkt med till­hörande hätta
○ äv. om andra före­mål med liknande form el. funktion
tåhätta
grå­siskor med röda hättor
○ spec. rund, möss­liknande över­del på torn
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska hätta; bildn. till hatt