SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

hö substantiv ~et hö·et●kreaturs­foder av torkat gräs, torkade vallbaljväxter m.m. jordbr.höbalklöverhöett fång höbärga hödet doftade av ny­slaget hösedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hö; gemens. germ. ord, trol. nära besl. med hugga

SO

Alfabetisk lista

  häxkittel subst
  häxmästare subst
  häxprocess subst
  häxring subst
  häxsabbat subst
  hö subst
  höfeber subst
1höft subst
2höft subst
  höfta verb
  höfta till verb

  Till   alla ordböcker