tryckår: 2009
hö
substantiv ~et
hö·et●kreatursfoder av torkat gräs, torkade vallbaljväxter m.m.
jordbr.höbalklöverhöett fång höbärga hödet doftade av nyslaget hösedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. hö; gemens. germ. ord, trol. nära besl. med hugga
