SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1höft substantiv ~en ~er höft·enhögra eller vänstra sidan av det ut­skjutande kroppspartiet med ytliga skelettben strax ovan­för benens fäste och nedan­för midjan anat.med.zool.han stod med handen stödd mot höftenhan hade en revolver vid höftenbyxorna hängde löst kring höfternahennes svängande höfterhöfter fäst!sedan 1538av lågty. hüfte med samma betydelse; samma ord som lat. cub´itum ’arm­båge’; besl. med kub
2höft substantiv, ingen böjning, n-genus på en höftutan nog­grannare bedömning eller beräkningrecepten i boken är ofta på en höft och inga­lunda exakta sedan 1559trol. bildat till hov ’måtta; an­passning’, i hovsam; jfr hövas