SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hjälm substantiv ~en ~ar hjälm·enom­slutande (halvklot­formigt) huvud­skydd av hårt, kraftigt material till skydd mot slag, träffar (av skott) m.m. arb.kläd.mil.ishockeyhjälmridhjälmstörthjälmmotor­cyklister måste ha hjälmsoldater i gröna hjälmaren arbets­plats där alla måste ha hjälmäv. som skydd mot strålning e.d.solhjälmtropikhjälmäv. om den översta delen på heraldiskt vapensedan 1253stadfästelse av jordabyte mellan Birger Jarl och västgötska Gudhems kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. hiälmber; gemens. germ. ord, urspr. ’ngt som gömmer, täcker’; besl. med 1hölja