publicerad: 2021  
hon objektsform henne, genitiv hennes
pronomen
hon´
kvinnan eller flickan som är om­talad i samman­hanget vanligen tidigare men ibland äv. efter­åt; äv. om djur av detta kön
Kajsa gick och lade sig, och snart sov hon; bara hon får som hon vill är Eva riktigt trevlig; hon är inte dum, Stina; kossan springer, ta henne!; flickan blev arg, när pojken tog hennes penna
äv. med ut­pekande funktion
hon som står där­borta är min syster
äv. om djur (och i ett fall person) oavsett kön och om några före­mål
duvan skrämdes så att hon flög bort; människan – hon är en otacksam varelse; ett vackert far­tyg, men nu har hon gjort sin sista färd; Vad är klockan? – Hon är tre
nu­mera ibland äv. med syftning på grupp med både män och kvinnor
läsaren kan välja vilken tolkning hon vill
äv. som tilltals­ord något ålderdomligt el. dialektalt
ska hon ha lite kaffe?
Hennes excellens se excellens
Hennes Majestät (drottningen) se majestät
Hennes nåd se nåd
belagt sedan 1000-talet (runristad berghäll, Hilleshög, Uppland (Sveriges runinskrifter)); vanligen runform hun, fornsvenska hon; speciellt nord. ord; femininbildn. till han