SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1hop adverb som själv­ständigt ord vanligen i formenihop till förening eller kontakt el. till mindre om­fång NollJFRcohyponymsamman 1 hopbitenhopsjunkensedan ca 1500Sex ekonomiska traktateridentiskt med 2hop
2hop substantiv ~en ~ar hop·en1mängd (till­fälligt) sammanbragta före­mål utstr.JFRcohyponym2hög 1cohyponymsamling 1cohyponymgrupp en hop bräderdet låg en hop skräp på golvetibl. med bi­betydelse av myckenhetvard.hopvishan har fått en hel hop med ut­märkelseren hop (ngra), en hop (av/med ngra)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. hoper; av lågty. hop med samma betydelse; av dunkelt urspr. men ev. besl. med lat. cu´pa ’tunna’ 2(till­fälligt samman­hållen) grupp varelser vanligen människor ofta ngt ned­sätt.admin.utstr.yrk.JFRcohyponymskock fiendehopmänniskohopen hop ut­svultna tiggarei absolut an­vändning ofta om den stora mängden vanliga, enkla människor (till vilka talaren normalt inte räknar sig)i best. f. en man som höjer sig över hopenSök inte hopens bi­fall, var den gamle poetens råden hop (ngra)sedan ca 1400Klosterläsning