SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
1hov substantiv ~en ~ar hov·enyttersta, hornbeklädd del av foten på häst­djur och an­dra udda­tåiga hov­djur; särsk. på tamhästen zool.JFRcohyponymklöv bakhovframhovklapprandet av hovar mot gat­stenarnaibl. ut­vidgatelefanthovsedan början av 1300-talet (i sammansättn. häst-)Skåne-Lagenfornsv. hover; gemens. germ. ord, jfr ty. Huf, eng. hoof med samma betydelse
2hov [´v] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hov·etupp­vaktande och betjänande personal i en furstlig persons närmaste om­givning samh.hovmanhovmarskalkhovreportagefurstehovkejsarhovdet kejserliga hovetde unga adels­fröknarna skulle presenteras vid hovethovet lät med­dela att drottningen väntade barnäv. bildligtkrets av beundrare och under­ställda vanligen skämts.fotbollsidolen med sitt hov(vid) hovethålla hovvara själv­klar medel­punkti sällskap e. d.på gården Rungstedlund höll Karen Blixen hov och tog generöst emot gäster från när och fjärran sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. hof ’furstes bo­stad och hus­håll’; av lågty. hof med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.