SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
hu´mor substantiv ~n hum·ornförmåga att skämta och upp­skatta skämt av inte allt­för enkel natur psykol.folkhumorgalghumortorr humorunder­fundig humorhans konversation kryddades av en fin humoren kåsör med en något hals­brytande humorhan har ingen humor så han gillade inte när de tog upp ”ett en­faldigt leve” för honomäv. med ngt djupare inne­börd, i fråga om livs­hållning e.d.förmåga att se med distans och ett försonligt leende på till­varons brister sann humor är grundad på med­känslaäv. om ut­tryck för denna förmågaskämt (av bättre klass) Humor från Eng­land ― en antologidet finns både allvar och humor i före­ställningenhan fattade inte humorn i situationensjuk humor(hjärt­löst) skämtande med tragiska före­teelsert. ex. människors lyten el. olyckorfilmen kan rekommenderas till dem som har mycket sjuk humor svart humorskämtande med tragiska eller mörka före­teelserinte nödvändigtvis hjärtlöstfoto­utställningen genom­syras av en svart humor som man blir glad av sedan 1812av ty. Humor, eng. humour med samma betydelse; av lat. hu´mor ’kropps­vätska; lynne; sinne­lag’