SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
huv substantiv ~en ~ar huv·enhatt- eller takliknande an­ordning som placeras eller träs över ngt som skydd hush.tekn.JFRcohyponym2dom 2 motorhuvskorstenshuvhon lade huven på sy­maskinenäv. om liknande an­ordning för annat syftetehuvspec. arkit.tornhuvsedan 1658jfr fornsv. huver ’tak; över­byggnad på tak’; gemens. germ. ord, urspr. ’ngt välvt’