SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
idol [´l] substantiv ~en ~er id·ol·enperson som är före­mål för intensiv beundran särsk. av ungdomar; spec. om artister av o­lika slag scen.yrk.idoldyrkanidolporträttpopidolungdomsidolflickorna ville ha idolens namn­teckningurspr. (och i fackmässiga samman­hang än­nu)djur- eller människo­figur med rituell funktion (ngns) idol, en idol (för ngn)sedan 1797via lat. av grek. ei´dolon ’gestalt; bild; avguda­bild’; jfr idyll