SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
in`biten adjektiv inbitet inbitna in|­bit·ensom knappast kan upp­höra med viss vana e.d. admin.psykol.JFRcohyponymorubblig en inbiten resenären inbiten ung­karlsedan 1535eg. ’som har bitit sig fast’, till inbita sig ’rota sig fast’