SAOL     SO     SAOB  

SO

Svensk ordbok

tryckår: 2009  

in`biten adjektiv inbitet inbitna in|­bit·en●som knappast kan upp­höra med viss vana e.d. admin.psykol.JFRcohyponymorubblig en inbiten resenären inbiten ung­karlsedan 1535eg. ’som har bitit sig fast’, till inbita sig ’rota sig fast’

SO

Alfabetisk lista

  inbilla sig verb
  inbillning subst
  inbillningsfoster subst
  inbillningssjuk adj
  inbilsk adj
  inbiten adj
  inbjuda verb
  inbjudan subst
  inbjudande adj
  inbjudning subst
  inbjudningskort subst

  Till   alla ordböcker