publicerad: 2021  
indicium indiciet indicier
in·dici·et
substantiv
indi´cium
● om­ständighet som styrker förmodan eller miss­tankar utan att ut­göra bindande bevis; spec. i sam­band med rätte­gång
indiciekedja
ett indicium (på något/sats)
ett indicium (på något)
ett indicium (på sats)
han fälldes på en­bart indicier; ett indicium på att han hade varit hemma var den varma spisen
belagt sedan 1716; ca 1825 i juridiska sammanhang; av lat. indic´ium 'bevis; märke; tecken'; jfr ur­sprung till indikera