SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
indicera [-se´-] el. indikeraindikera [-ke´-] verb ~de ~t in·dic·er·ar, in·dik·er·arut­göra tecken på af.radio­störningarna indicerade att ett åsk­väder var på gångäv.på­visa före­komst av en art som kan an­ses indiceradi medicinska samman­hang äv.motivera åt­gärden var inte medicinskt indiceradibl. äv. om personnästan en­bart i formenindikera an­tyda presidenten indicerade att vissa ministrar kunde komma att bytas utindicera ngt/SATSsedan 1795av lat. indica´re ’visa; röja; upp­ge’ Subst.:vbid1-192365indicerande, vbid2-192365indicering, vbid3-192365indikerande, vbid4-192365indikering; indikation