SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`gare substantiv ~n äv. vard. jägarn, plur. ~, best. plur. jägarna jäg·ar·en1person som jagar vilt i Sverige nu­mera mest som hobby men äv. för försörjning af.jakt.yrk.jägarlivbjörnjägaresöndagsjägarejägarna stod på pass i skogs­brynetäv.djur som liv­när sig på jakt katten är en skicklig jägareäv. bildligt i vissa sammansättn.autografjägareflickjägareprofitjägaresedan y. fornsv.fornsv. iäghare; av lågty. jeger med samma betydelse, till jagen, se jaga 2vanligen i sammansättn. special­utbildad soldat som ska spana eller strida i svår terräng eller bak­om fiendens linjer mil.yrk.jägarförbandfallskärmsjägarefältjägaresedan 1730