publicerad: 2021  
jaka jakade jakat
verb
ja`ka
1 ofta presens particip bekräfta sanningen i visst på­stående etc.; ofta genom att säga "ja"
MOTSATS bestrida 1, neka 1
någon jakar (till något)
den an­klagade jakade till beskyllningen; ett jakande svar
○ äv. i fråga om god­kännande av något
hon frågade om hon fick gå ut, och fadern nickade jakande
belagt sedan mitten av 1300-talet (Östgöta-Lagen); fornsvenska iaka; till ja
2 språk­vetenskap nästan en­bart presens particip ha positiv form
MOTSATS negera, neka 2
något är jakande
en jakande sats
belagt sedan 1739
jakajakande