SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
jul substantiv ~en ~ar; obest. f. sing. genitiv ~as i ett uttr. jul·enen stor hög­tid till minne av Kristi födelse kring den 25 december; firad bl.a. med ett rikt sång- och musik­utbud i kyrkorna och profant med spec. mat och ut­delning av presenter relig.tid.julbakjulefridjulgodisjulkommersjulpyntalternativ julfira juldet lackar mot julmellan jul och ny­årde ska inte ha någon skinka i juläv. om tids­perioden (om­fattande ett par veckor) kring denna hög­tidjullovkyrko­kören med­verkade flitigt vid guds­tjänsterna i julasde till­bringade julen på Mallorca(till) jul(en), (på/under) julen, (över) julen, i julas, i julannandag juldagen efter jul­dagenen vit julen jul med snömånga drömmer om en vit jul god jul(jag hoppas att du/ni får) en bra julde tackade sina an­ställda och önskade dem god jul om Anders braskar, julen slaskar om det är kallt på Andersdagen blir det tö till julentjugondag julden 13 januarisom infaller tjugo dagar efter julafton och firas som julens sista dagpå tjugon­dag jul har Knut namns­dag trettondag jultretton­dagensedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. iul ’midvinterfest; jul’; av o­visst urspr. Nu så är det jul igen. Jultomten myser, julegran och klappar han skickar så snäll.Julvisa med text och musik av Alice Tegnér