SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kär`va verb ~de ~t kärv·ar1vara kärv Nollmotorn kärvadeskidorna kärvade i den våta snönäv. bildligtofta refl. och med partikelntill upp­stå svårigheter det kärvade (till sig) i förhandlingarnakärva (till sig)sedan 19282binda (säd e.d.) i kärvar jordbr.kärva ngtsedan 1894till kärve Subst.:vbid1-223891kärvande, vbid2-223891kärvning (till 2)