SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kök substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kök·et1rum som är av­sett för mat­lagning vanligen med spis, disk­bänk, kyl­skåp etc. hush.kokk.köksavfallköksbordköksbänkköksredskapminikökett lätt­skött kökett kök med mat­platsen lägenhet på tre rum och kökhan stökade i kökethan gick ut i köket och gjorde en smör­gåsäv. om lokal för kommersiell fram­ställning av matkökspersonalprovkökrestaurangkökäv.kok­konst vanligen med tanke på ett spec. land det berömda franska köketsedan 1538jfr fornsv. kökia ’kök’; av lågty. köke med samma betydelse; ur medeltidslat. cuci´na med samma betydelse, till coq´uere ’koka’; jfr 2koka 2flyttbar kokanordning hush.kokk.fotogenkökspritköksedan 1880