publicerad: 2021
1koka
kokan kokor
kok·an
substantiv
2koka
kokan
kok·an
substantiv
●
ett läke- och njutningsmedel som bereds av torkade blad från kokabusken särsk. anv. i Anderna
kokablad; kokabuske
tugga koka
belagt sedan 1867;
via spa. av sydam. indianspråk coca 'kokabuske'
3koka
kokade el. kokte, kokat el. kokt, perfekt particip vanl. kokt, presens kokar
verb
1
ibland med partikelnupp
vara i stark bubbling och snabbt övergå till gasform om vätska
något kokar (bort/ihop/in/upp)
något kokar (bort)
något kokar (ihop)
något kokar (in)
något kokar (upp)
vatten kokar vid 100 grader vid normalt lufttryck; vattnet kokade upp
○
särskilt i matlagningssammanhang, med tonvikt på resultatet
med partikel, t.ex.bort, ihop, in
såsen kokade ihop; all vätska kokade bort
○
ibland äv. om fast föda (i vatten)
fisken ska koka i en kvart
○
äv. bildligt, spec.
vara i stark rörelse och bubbla som vid kokning
kokande strömvirvlar
○
spec. äv. om person
vara mycket upprörd
någon kokar av något
hon kokade av vrede
få någons blod att koka
se
blod
hålla grytan kokande
se
gryta
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser);
fornsvenska koka 'tillaga genom kokning'; av lågtyska koken med samma betydelse; av lat. coq´uere med samma betydelse; jfr ursprung till
dekokt,
1kock,
kök,
terrakotta
2
ibland med partikelnupp, utan större betydelseskillnad
försätta (vätska) i stark bubbling genom upphettning särsk. i samband med matlagning
någon kokar (upp) något
koka upp en liter vatten; koka vattnet för att döda bakterierna
○
äv.
hetta upp (matvara) i kokande vatten så att den blir ätbar
kokhöns; kokkött
koka ägg; koka potatis; koka kaffe
○
äv. med avseende på andra företeelser
behandla med kokande vatten
koka tvätten
belagt sedan ca 1420
Bonaventuras Betraktelser