SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
kabi´n substantiv ~en ~er kab·in·enlitet, av­skilt ut­rymme i båt eller for­don för passagerare el. förare trafik.förarkabinäv. om hela passagerar­utrymmet i flyg­plan, i mots. till förarutrymmettryckkabinäv. om (öppna el. slutna) vagnar i lin­banor, liftar o.d.kabin(lin)banakabinliftsedan 1907av eng. cabin med samma betydelse; av fra. cabine ’hytt’; av senlat. capann´a ’jordhydda’